Betydelsen av ett x

I vinter har jag för första gången haft påhälsning vid fågelmatningen av denna  lilla sötnos. Varför han blev kvar i kalla Norden och inte stack iväg med kompisarna till England kan kanske ha att göra med att vintern var kort och inte lika påfrestande som förra året. 

Han renderade dock inget kryss, eftersom det redan sitter sedan flera år tillbaka, Det gjorde däremot svartmesen och nu är jag uppe i 105. Inte så illa för en vardagsskådare, men tyvärr långt i från den magiska 300-gränsen. 

Och så länge jag inte kommer mig för att uppsöka fågelfantasternas favorittillhåll lär kryssandet framgent gå trögt. Det mesta är avbetat i den trakt där jag brukar spana. "Nu fattas bara gluttsnäppan" brukar maken med illa dold ironi kommentera min faibless för att skåda pippi.

Det är däremot intet mot de häcklande kommentarer, utdelade med en blandning av frustande skratt och himlande med ögonen som en likasinnad kamrat får stå ut med när hon tar fram handkikaren. Brutal humor kallas det visst.  

Men han kommer aldrig att vinna matchen. Tvärtom sporrar det min kamrat att bli ännu mer dedicerad och att fara hit och dit för att bredda sitt kunnande. Redan nu är hon involverad i fågelmärkning och djupt engagerad i internationella nätverk för att rädda utrotningshotande fågelarter. Alltså långt över min amatörnivå. 

Men oaktat detta:  Att kika på fåglar, denna skapelsens krona som orättvist förlänats med förmågan att kunna flyga, är inte mer befängt än att skåda svettiga ishockeyspelare som slåss på isen, eller animerade figurer som skjuter ned varandra i dessa otaliga dataspel. Dessutom är det  både ett generations- och genusöverskridande intresse. 

Men det är klart, fortfarande är merparten av de verkliga nördarna i ornitologvärlden män. Som inom en kvart efter ett larm om upptäckten av ett sällsynt ännu okryssat bevingat species utan tvekan kastar sig in i bilen och  sträckkör genom halva Sverige. Värstingen har just nu 450 kryss sedan han blev först med att x.a en bruntrast, med ett koppel av konkurrenter i bakhasorna  på 449.

Ibland undrar man om det handlar mer om tävling än en naturupplevelse... 

Nä, då tar jag det lite lugnare och gläds tills vidare åt nybörjarkryssen blåmesar, talgoxar, pilfinkar och grönfinkar utanför köksfönstret - och den lilla ensamma rödhakens sturska struttande bland nedfallna frön på marken.

Eller varför inte ge sig ner till vattnet för att mata  gräsänderna och sothönorna? För det är väl  sånt vi seniorer  förväntas hålla på med. Enligt vissa yngre herrar.