onsdag 1 februari 2012

Sov gott!




Det bleka morgonljuset sipprar in genom den tunna gardinen. Alltså är klockan runt åtta, för det är då solen behagar visa sig när vintersolståndet är passerat med någon månad. En hastig titt på klockan- oops! Nästan  tio. Nu igen!

Någon som känner igen sig? Jag skulle tro det. Att de allra flesta, oavsett ålder, sover längre på vintern är ju känt. Men det är nästan bara vi i seniorgänget som får njuta av detta naturliga tillstånd på vardagarna. Övriga tvingas ju upp av väckarklockan för att hinna till sina jobb så de kan försörja oss.( Ja, klocka och klocka föresten, nu mer kör väl de yngre med mobilen eller andra tekniska nymodigheter.)

Tyvärr finns det dock flera i min årskull som ännu inte förlikat sig med sitt lyckliga öde att få sova någon extra timme under den mörka årstiden. De fortsätter att ställa klockan på sju " för att inte hela dan ska gå". Måste vara något i den svenska bondesjälen som spökar. Sjusovare- upp och hoppa, inte ligga här och lata sig!

 Men himmel! Med högst ett åtagande per dag, mer tar vi med ålderns rätt inte på oss, räcker väl timmarna till ändå. Dessutom behöver vi ju inte krypa till kojs  förrän den sista filmen på tv är slut. Om vi känner för det, alltså.

Nu har jag emellertid nyligen läst i det f ö utmärkta magasinet Veteranen att den som sover mer än 7 timmar per natt riskerar att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar. Det skulle således, enligt den åberopade amerikanska studien, vara lika farligt för hälsan som för den som sover färre timmar under denna gräns. Och sover man 9 timmar eller mer är risken en och en halv gång större.

Men ursäkta en luttrad medborgare och gammal journalist som under sin livstid  matas med än det ena än det andra larmet. En och en halv gång större än genomsnittet för den amerikanska befolkningen? Vad heter studien? Hur stor är den, dvs hur många personer ingår? Hur länge har den pågått. Åldrar, män, kvinnor? Och är den retrospektiv , dvs bygger på redan insamlat material, eller är den prospektiv, dvs insamlad på ny statistik som börjat  från noll?

Så länge dessa fakta inte framgår (och det gör det alltför sällan ) tänker jag sova lugnt och tryggt utan väckarklocka, tills kroppen säger ifrån, att nu är det väl ändå dags att kliva upp till ännu en härlig dag. Vi är alla skapta på olika vis ( och lycklig den som k a n sova)
.
Och när så vårdagjämningen är här brukar sömnbehovet avta med småfåglarnas envisa drillande utanför fönstret.

Då rättar det till sig, den naturliga vägen, så att säga.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar