måndag 30 januari 2012

Tinnar och torn



Vernissage en mulen januaridag. Ett trevligt avbrott i den rutinmässiga lunk som ofta präglar tillvaron hos en senior med lyxigt gott om tid. Vi som tillhör fläskberget, den lata, välgödda 40-talsgenerationen, kan behöva lite kulturell stimulans då och då, för att skingra tankarna på hur bra eller dåligt vi placerade våra pensionspengar, hur magen fungerar, vart vi ska resa nästa gång och/eller om extrapriset på kalvfilé är värt omvägen till Täby Centrum.
Eller hur?
Så då ställer vi bilen, lämnar pälsen hemma och tar vår pensionärsremsa och tränger oss fram i tunnelbanan tillsammans med den stackars minoritet av Sveriges befolkning som jobbar hårt för att försörja oss. Kollektivtrafiken fungerar otroligt smidigt, konstaterar vi förnöjt, och inom en halvtimme är vi framme vid Galleri 125 kvadratmeter på Söder.
Här har gode vännen Datahasse (som fått sitt epitet eftersom han inte vet hur han kan komma in på sin egen hemsida) nu ställt ut sina fantasirika och oerhört dekorativa skulpturer i lera i hopp om en ny karriär efter intjänad pension.
-Han gör inget annat än håller på och knådar, konstaterar den luttrade hustrun, inte utan stolthet och bjuder på ett glas vitt som sig bör på vernissage.
Lokalen fylls snabbt med nära och bekanta, sorlet stiger och samtalsämnena växlar mellan den senaste middagen, arkitektens onda ben efter en isvurpa, blodsockernivåer, kommande resor, senaste barnbarnet,  äldsta dotterns 40-årskalas och hur mycket galleriet tar i procent på eventuella intäkter.
Stärkta i själen efter denna berikande kulturdusch  beger vi oss åter hemåt, i tid för att hinna med eftermiddagens Hasse Ekmanfilm på tv och det ännu inte helt lösta Dagens Bryderi i DN.

Men okej! Jag ska bli lite seriös i epilogen och hjälpa Datahasse ( och alla ni andra som är nyfikna på denne grymt begåvade konstnär) att komma in på hemsidan. Klicka bara på länken här:

www.hanskolb.se